Väder, vind och användning sliter på utrustningen i besöksområden. Det gäller att välja smart för lång livslängd och litet underhåll, menar Mikael Odenstig. Och han vet, av decenniers erfarenhet.
Mikael Odenstig är Skärgårdsstiftelsens tillsynsman i Käringboda, Järflotta och Gunnarstenarna. Ett omfångsrikt kustområde utanför Nynäshamn. Han har arbetat som tillsynsman för Skärgårdsstiftelsen sedan 2012. Och många år dessförinnan med byggnationer och anläggningar på öar och i kustlandet.
Hur ska man tänka med hållfastheten?
– Grunden är materialvalet. Och tänk alltid flera steg fram. Håller det? Funkar det att sköta? Och passar det till platsen?
Mikael Odenstig väljer materialet med omsorg för att det ska klara påfrestningarna.
– Jag gillar kärnfuru och tjära. Det ska hålla och kräva så lite underhåll som möjligt. Dessutom ser det bra ut i den här miljön.
Tyvärr är kärnfuru inte helt lätt att få tag på. Det måste i princip beställas på en såg.
Mikael Odenstig berättar att lärk har blivit populärt som ett beständigt virke, men att det är en sanning med modifikation.
– Lärken har olika klassning. Den sämre klassen kan vara slut lika fort som det sämsta virket från byggmarknaden.
– Ek är bra, men dyrt. Man ska också ha koll på att den yttre delen av ekstammen inte alls står pall på samma sätt som kärnan.
När Mikael Odenstig gallrar i områdena, eller när träd går omkull, tittar han efter möjligheter att använda materialet på plats.
– Träden har ofta haft tid på sig att växa i våra områden, så virket är bra. Dessutom är det praktiskt att slippa frakta material, särskilt om platsen är svårtillgänglig.
Kostnadseffektivt över tid
Hållfasta material måste alltid sättas i relation till underhållet, säger Mikael Odenstig.
– Ta en soptunna gjord i tryckimpregnerat virke. Det kan verka som ett hållbart val. Men även tryckimpregnerat måste underhållas. Låter man den här soptunnan bara vara börjar den att rackla.
– Finns det då ett alternativ i galvad plåt som är dubbelt så dyrt men inte behöver något underhåll, då kommer den att betala för sig flera gånger om.
Som Mikael Odenstig slår fast:
– Man vill inte köpa sig ett rullande underhåll.
Utseendet är också en faktor som ibland behöver kompromissas med.
– En grind helt i galvad metall som sätts mitt i en trägärdesgård. Grinden håller för allt, men den kommer att sticka ut. Då kan det vara värt att klä grinden i träribbor även om det betyder underhåll.
Trä som behandlas på rätt sätt får en längre livslängd.
– Tjära och linolja använder jag ofta. Det ser bra ut i den här miljön. Och jag kolar gärna stolparna om de ska sättas ner i marken, då håller de mycket bättre.
Kunskapen om vad som håller är en erfarenhetsfråga. Man lär av misstagen, menar Mikael Odenstig. Men bland när han ser tveksamt hållbar utrustning eller dåligt genomförda jobb, tänker han att det inte handlar om kunskap. Det är kalkylerat.
– Det är billigare där och då att göra ett snabbt, slarvigt gjutjobb med enklast möjliga beslag. Och ett bord kostar mindre i produktion om materialet är av klenare sort.
Förebygga slitage
Yttre påfrestningar i utemiljön är väder och vind, saltstänk, fukt, men också sol som gör trä torrt och sprött.
Besökarnas hantering är ytterligare en påfrestning.
– Även om de flesta är försiktiga så slits grejerna vid flitig användning.
För att öka livslängden behöver allt som hanteras av besökarna vara enkelt.
– En grind med en klurig öppningskonstruktion kommer att utsättas för mycket högre slitage än en enkel. Helst ska ett barn kunna öppna utan att ens fundera.
Det här rastbordet började tjäna besökare i slutet av 90-talet. Nu har det pensionerats som Mikael Odenstigs lunchrastbord. Märkt av alla sina år ute, men fortfarande i full funktion.
TEXT & FOTO: Therese Säfström, Nynäshamns naturutrustning
Comments